jag är så himla förvirrad, kan inte tänka klart alls. allt känns konstigt, och jag passar liksom inte in. allt blir fel typ, alla mina vänner finns ju här och så, men ändå känner jag mig ensam, ensam och rädd, rädd för att allt ska falla isär. jag vet inte varför, dt bara är så. sitter nu och kollar igenom inkorgen på mobilen, har så sjukt många gulliga sms från dig , "jag kommer alltid finnas för dig gumman, vad som än händer" , "jag gör allt för dig, glöm aldrig dt" , "jag är så himla glad att jag har dig vickan<3", dt finns hur mkt som helst, och när jag sitter och läser dem blir jag alldeles tårögd, jag vill bara att du ska vara här hos mig nu. "kan inte vi ses snart, om jag ska vara ärlig så saknar jag dig.." , jag kommer så väl ihåg när jag fick dt i somras,  hur glad jag blev. alla smsen vi skrev sent på kvällarna, du betyder verkligen hur mkt som helst för mig. jag kan inte beskriva dt. och nu på sista tiden har dt hänt så mkt, mkt missförstånd. jag vill ha tillbaka dt vi hade då, i somras. visst vi pratar ju mkt och så fortfarande, men dt är inte samma som förut. och jag är dig evigt tacksam för allt du har gjort för mig, verkligen stöttat mig fullt ut, tex. den hemska natten då min morfar dog, när dt kändes som jag förlorat allt, du satt uppe och snackade med mig hela natten, dt betydde så sjukt mkt verkligen. jag kmr aldrig kunna tacka dig tillräckligt för dt, men jag gör så gott jag kan. men jag lovar dig att jag alltid kommer att ställa upp för dig, & stötta dig när du behöver min hjälp så som du har gjort för mig.
jag vill aldrig förlora dig!
/v